Japansk Spets och Standarden

Japansk Spets

Den första Japanska spetsen kom till Sverige 1973. Det var kennlarna Alvretens och Ceholms kennel som var pionjärerna på rasen. Nu registreras ca 250 valpar varje år.
Att rasen blivit populär är lätt att förstå, då man träffar representanter för rasen. De är ulliga, gulliga och väldigt tilltalande i både utseende och temperament.

Att äga en Japansk spets

För oss är den japanska spetsen den ultimata hunden för de flesta ändamål.

Ibland skulle jag vilja påstå att hunden har utseendet mot sig, då många tror att rasen är en sk knähund att "dutta" med. Så är icke fallet. Rasen kräver en bestämd men vänlig hand. Att uppfostra en jappe är enkelt om man lever efter ett par enkla regler som att upprätthålla konsekvens och ha tålamod och en gnutta humor.

Att äga en Jappe är ett ständigt äventyr, den hittar på bus och ibland kan det nog hända att en katt eller en hare lockar till jakt, men då hunden är flockkänslig så brukar inte den utflykten dra iväg särskilt långt, utan kommer snabbt tillbaka då den mister kontakten med flocken. Det brukar jag utnyttja redan när valpen är liten genom att "rymma" när valpen inte är uppmärksam. Har man befäst det när valpen är liten, är det aldrig några problem att ha hunden lös på promenaden.

Hundens päls brukar leda till många uppskattande kommentarer då man är på promenad, för det mesta brukar de fråga om jag badar hunden jämt eftersom den är så vit och fin. Sanningen är den att det gör jag inte alls.

Pälsvården inskränker till borstning nån gång per vecka om man är flitig, annars någon gång ibland. Har man en hund med korrekt päls så tovar den inte och blir inte smutsig heller. När det är smutsigt och blött ute kan hunden se ut som den är i stort behov av bad, men när hunden har torkat så är den vit och fin igen. Smutsen ligger istället på ditt golv. Man får nog räkna med att dammsuga lite oftare när man har hund, det gäller nog oavsett ras.

Den behöver alltså inte bada oftare än någon annan ras, ca 2 gånger per år.

Hur mycket motion kräver den?

Normala rastningspromenader är normen, dock bör man se upp med hur mycket mat man stoppar i hunden. Ger man den mer mat än rekommendationerna på hundmatpåsen så måste man motionera mera så hunden inte blir överviktig.

Vill man motionera mer med sin hund så följer den gladeligen med i motionsspåret utan problem. Så på det viset är detta en ras som passar de flesta behov.

Mental aktivering är något som roar den här hundrasen. Lydnadsträning, agility, spår etc är mycket omtyckt. Rasen är lättlärd och skoj att arbeta med, men ibland så vill det till att man är lite envisare än hunden och lite klurigare. Det är ju trots allt en spets. Det finns ett flertal framgångsrika japanare i de olika grenarna. Nu behöver man ju inte gå till en träningsklubb för att aktivera hunden, det finns många konster och trix man kan lära dem för att aktivera dem inom hemmets väggar.

Skällighet

Då hunden från börjar fram framavlad som väktare så finns det starka instinkter att vakta reviret, som inte alltid inskränker sig till vår egen tomtgräns eller lägenhet, så den larmar så snart något är fara å färde enligt hundens åsikt. Däremot är det ingen ras som skäller för att lyssna till sin egen röst. Så den allmänna skälligheten är inget problem tycker jag. Den skall få vakta, men inom mina ramar som jag visar för valpen i tidiga dagar.

Har du fler funderingar om rasen eller hundägande för övrigt? 
Vänd dig med förtroende till oss, vi svarar gärna på frågor och funderingar.

Att skaffa en valp

Skall man köpa valp så skall man vända sig till en seriös uppfödare av rasen. Kennelklubben har listor att få på registrerade uppfödare. Att man finns med på den listan är dock ingen garanti på att uppfödaren är seriös, utan man får själv ringa runt och höra och tom själv be att få besöka kenneln. Man bör dessutom kunna få se exemplar av vuxna individer och inte bara de näpna ulltussarna som far omkring på golvet. Personligen brukar jag be kommande valpköpare att komma på besök innan valparna är födda för att bekanta sig med våra vuxna hundar.

Seriösa uppfödare av rasen är medlemmar i rasklubben JSK där information om rasen och andra rasbundna aktiviteter finns. Många uppfödare skänker medlemskap till sina valpköpare när man köper valp. Det gör vi också.

Ålder

Livslängden är ca 13-14 år på rasen, så det är en hund man kan räkna med att ha länge. Det finns inga rasbundna sjukdomar på rasen, utan den är klassad som en "frisk" ras. Därför finns det heller inget krav på en massa kontroller på föräldradjur från Svenska Kennelklubbens sida, men frivillig kontroll av knäleder och ögon förekommer.

Rasbeskrivning

HELHETSINTRYCK: Hela kroppen skall vara täckt av riklig, rent vit päls. Nospartiet skall vara spetsigt, öronen trekantiga och upprättstående och svansen, som bärs över ryggen, skall vara yvig. Kroppsbyggnaden skall vara fast och välbalanserad och ge intryck av harmonisk skönhet, energi, värdighet och elegans, som kännetecknar denna ras.

VIKTIGA MATTFÖRHÅLLANDEN:
Förhållandet mankhöjd/kroppslängd skall vara 10:11.

UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR: Den skall vara intelligent, gladlynt och livlig.

HUVUD: Huvudet skall vara måttligt brett och runt samt i harmoni med kroppen.
SKALLPARTI: Skallen skall vara bredast i sin bakre del.
STOP: Stopet skall vara markerat.
ANSIKTE: Pannan skall vara måttligt framträdande.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara liten, rund och svart.
Nosparti: Nospartiet skall vara spetsigt.
Nosspetsen skall vara välbalanserad och något rundad.
Läppar: Läpparna skall vara åtsittande och helst svarta.
Käkar/tänder: Saxbett med vita och starka tänder.
Ögon: Ögonen skall vara medelstora, mandelformade, något snedställda och mörka till färgen med svarta ögonkanter.
Öron: Öronen skall vara högt ansatta, små, triangelformade, upprättstående och ej för brett placerade. De skall vara framåtriktade.

HALS: Halsen skall vara medellång med välutvecklad muskulatur.

KROPP: Manke: Manken skall vara hög.
Rygg: Ryggen skall vara plan och kort.
Ländparti: Länden skall vara bred.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred och djup med väl välvda revben.
Underlinje: Buken skall var väl uppdragen.
Svans: Svansen skall vara medellång, högt ansatt och bäras över ryggen.

FRAMSTÄLL: Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda.
Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande.
Underarm: Frambenen skall vara raka.
Tassar: S k kattfot. Trampdynorna skall vara tjocka och de skall, liksom klorna, helst vara svarta.

BAKSTÄLL: Helhetsintryck: Bakstället skall vara muskulöst.
Knäled: Knäleden skall vara måttligt vinklad.
Has: Hasen skall vara måttligt vinklad.
Tassar: Baktassar som framtassar.

RÖRELSER: Rörelserna skall vara livliga och energiska.

PÄLS: Pälsstruktur: Täckhåret skall vara rakt och strittande. Underullen skall vara kort, mjuk och tät. Ansiktet, öronen, frambenens framsidor och bakbenen nedanför hasen skall ha kort päls. Resten av kroppen skall vara täckt av riklig,1ång päls, särskilt från halsen till skuldrorna. På förbröstet bildar pälsen ett vackert krås. Svansen skall vara täckt av riklig päls.
Färg: Färgen skall var rent vit.

STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Hanhundar 30-38 cm. Tikar får vara något mindre än hanhundar.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. - Överbett - Underbett - Kraftigt ringlad svans - Skygghet - Skällighet

DISKVALIFICERANDE FEL: - Hängöron - Svans, som inte bärs över ryggen

TESTIKLAR: Båda testiklarna skall vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

upp